Part of
Stockholm German and Dutch Studies (SGDS) (ISSN 2002-1992) is a peer-reviewed series of monographs and edited volumes published by Stockholm University Press. SGDS strives to provide a broad forum for research on German and Dutch language, culture, and literature from all periods. In terms of subjects and methods, the orientation is wide, encompassing contrastive linguistics, language structure, variation, meaning and discourse, both spoken and written language in all genres, as well as literary scholarship. Book proposals in the field of cultural studies are especially welcome. SGDS accepts manuscripts in German, Dutch, English, Swedish, Danish, and Norwegian.
Den här boken tar upp två forskningsfält och kopplar ihop dem: kontrastiva studier och tredjespråksinlärning. Fokus i boken ligger på beskrivningen av ett antal språkstrukturer i nederländska och svenska som inte har behandlats kontrastivt tidigare: rumsliga uttryck för befintlighet och riktning, kopulaverb och deras kategorisering, opersonlig passiv och opersonliga konstruktioner samt positionsverben stå, sitta, ligga och motsvarande verb på nederländska.
Hur kan man föra samman klassisk kontrastiv analys och tredjespråks-inlärning? De två närbesläktade språken nederländska och svenska är inga typiska skolspråk som man lär sig i unga år i grundskolan och på gymnasiet, utan inlärare kommer framför allt i kontakt med dem som tredje språk och i vuxen ålder. Det innebär att inlärarna redan har kunskap i tidigare inlärda språk och ofta har utvecklat viss meta-lingvistisk och tvärspråklig medvetenhet. Vad innebär det? Det betyder att flerspråkiga språkbrukare i högre utsträckning än enspråkiga språkbrukare ”kan tala och resonera om språket själv, dess struktur och funktion” och även har ”specifik kunskap om hur två eller några språks strukturer förhåller sig till varandra” (s. 8). Vid inlärningen av ett tredje språk ska man alltså se tidigare inlärda språk som en resurs, speciellt de språk som är närbesläktade. Genom att studera språkliga strukturer kontrastivt kan man som inlärare fördjupa sin tvärspråkliga medvetenhet. Vilka språkliga strukturer i det tredje språk som jag lär mig liknar strukturer som finns i mitt första eller andra språk? Vilka språkliga strukturer i tredje språket liknar däremot inte strukturer i tidigare inlärda språk? Sådana strukturer kan kräva mer uppmärksamhet. Tvärspråklig medvetenhet är således en viktig inlärningsstrategi.
Annika Johansson är universitetslektor i nederländska vid Stockholms universitet. Hon forskar om kontrastiv semantik, tredjespråksinlär-ning och tvärspråklig medvetenhet som didaktiskt redskap. Hennes forskningsprojekt anknyter även till hennes undervisning i nederländsk språkfärdighet vid Stockholms universitet.
***
This book deals with two research fields and brings them together: contrastive linguistics and third language acquisition. The book describes the following linguistic structures in Dutch and Swedish from a contrastive perspective: spatial adverbs, copula, impersonal passives, impersonal constructions and finally the posture verbs stand, zit and lie. Dutch and Swedish are usually acquired as a third language and not as a second language, which implies that learners already comprehend various other languages. When learning a language these multilingual learners have developed certain strategies which draw on their competence in earlier studied languages. In the process of learning a third language, metalinguistic and cross-linguistic awareness play an important role. Comparing linguistic structures in two closely related languages as Dutch and Swedish can enhance cross-linguistic awareness and therefore be used as a didactic tool.
Book Details
“Polemik in den Schriften Melchior Hoffmans. Inszenierungen rhetorischer Streitkultur in der Reformationszeit” is a study of pamphlets written as a reaction to, and attempt for, expansion of the Lutheran and Zwinglian Reformation. Melchior Hoffman’s work has, so far, almost solely been investigated by historians of religion and thus focused merely on religious topics and argumentation, and rather seldomly on the literary aspects of his pamphlets – such as rhetorics, argumentation strategies and text compilation. In order to close this gap of research on Melchior Hoffman and – in the sense of a New Historicism approach – give him as a non-canonical author more attention, this book focuses on the literary qualities of the texts. It is thus the first full-length study on Melchior Hoffman by a literary scholar. Not only has little been written on Melchior Hoffman, but also about lay writers in the Reformation at all. Thus, the book delivers new perspectives within the field of Reformation pamphlet writers.
Theoretical significance is an integral part of the study, with a focus on developing a new theoretical concept for analyzing polemic texts. The innovative approach combines post-modern theories like (constructivist) Cultural Studies, and Performativity concepts with Communication Analyses and Classical Rhetorics. By doing so, it provides a unique approach to texts from the 16th century, which can easily and reasonably be applied to polemical texts of the 21st century as well as to even older texts than Hoffman’s.
The book has been written in the research field of German Literature, but will be of great interest for both literary scholars and historians (of religion or culture).
This book is published in German:
Als ‚radikaler Reformator‘ geriet Melchior Hoffman immer wieder in Konflikte mit Vertretern der lutherischen und zwinglischen Reformation. Die Auseinandersetzungen über die ‚wahre Lehre Gottes‘ schlugen sich dabei in unterschiedlichen Textsorten und formen nieder: Hoffman stritt in polemischen Einzelschriften, Schriftwechseln sowie einem Reformationsdialog und polemisierte sogar in Bibelkommentaren und Traktaten.
Diese Schriften Hoffmans werden hier erstmals unter literaturwissenschaftlichen Gesichtspunkten behandelt. Sie werden als Orte der Performanz einer rhetorischen Streitkultur verstanden, die typisch für die Reformationszeit und generell für religiöse Auseinandersetzungen zwischen Theologie und Laienfrömmigkeit sind: In der schriftlichen Inszenierung des Streits manifestiert sich die komplexe kulturelle Wechselwirkung zwischen den rhetorischen Normen und Traditionen auf der einen und der individuellen Auseinandersetzung mit ihnen auf der anderen Seite. Das textuelle In-Szene-Setzen ist somit als performative Handlung zu verstehen, die Polemik selbst als deren grundlegendes inszenatorisches Prinzip.
Kerstin Lundström untersucht Hoffmans Polemik mittels einer Kombination aus Rhetorikanalyse und modernen Methoden der Kommunikations- und Performativitätsanalyse. Das Ergebnis ist die Identifizierung unterschiedlicher Konstellationen der Rede, die maßgeblich mit der sprachlichen Ausgestaltung zusammenwirken. Der Fokus liegt insbesondere darauf, wie die einzelnen Bausteine von Hoffmans vielschichtiger Polemik – auf Text- und auf Kontextebene – ineinander greifen und ihre performative Wirkmächtigkeit entfalten.
Book Details
