Ludvig och Aidas Triumfmarsch – förkroppsligad kunskap, lek och interaktion

I förskolan befinner sig barn i flera hierarkiska konstellationer där de tilldelas den lägsta rollen, bl. a i relationen barn-vuxen och pedagog-elev. Det talade och skrivna språket kan också sägas ha en hegemonisk ställning i förhållande till andra uttryckssätt och sätt att kommunicera. Med ett sådant synsätt hamnar vuxna per automatik i en ytterligare förstärkt överordnad ställning som ägare av ett utvecklat verbalt språk i relation till barns framväxande tal.

Utifrån ett empiriskt exempel utmanas i kapitlet detta (västerländska) sätt att se på kommunikation och meningsskapande och musik som medium undersöks som kroppslig kommunikativ resurs. Genom att använda ett annat språk än ’de privilegierades’, dvs. de vuxnas, blir ett mer jämställt meningsskapande möjligt omkring det som ses som viktigt i stunden. I exemplet visas genom mikroanalys hur en tvååring samspelar kroppsligen med den musik som spelas och med en pedagog, samt hur de båda delar upplevelsen med och genom musik och kropp. I kapitlet beskrivs också hur barnet uppvisar stor kunskap och kompetens i det musikaliska mediet utan att sätta ord på densamma.