Varning för björntjänster! eller Hur värderas praktisk kunskap?

Det finns en risk i och med den teoretisering som har skett i styrdokument för grund- och gymnasieskolan att de estetiska ämnenas särart undermineras. I mitt tidigare arbete som teaterlärare inom gymnasiet brottades jag med att låta eleverna arbeta med ämnets kärnverksamhet, som i huvudsak är praktisk, samtidigt som kunskapskravens beskrivning kan tolkas som en teoretisering av ämnet. Kraven formuleras till övervägande del som att kunna ”beskriva, redogöra och diskutera” i en kurs som fått namnet scenisk gestaltning 1. De skrivningar som rör gestaltandet (gestaltar, kommunicerar och samarbetar) utgör tre av åtta formulerade meningar i kunskapskraven. I den innehållsliga beskrivningen av ämnets syfte däremot är ämnets kärnverksamhet mer framträdande där formuleringar av gestaltning kan härröras i hela den innehållsliga beskrivningen. Förklaringen till skillnaden i skrivningarna kan vara att kunskapskraven har formulerats som värdeord som ska vara av liknande karaktär inom alla program på gymnasieskolan. Vad gör det med ett ämne om det ämnesspecifika inte får utrymme och hur kan man som lärare hantera det?